I dag har jag varit gäst hos Rotary i Örkelljunga och berättat om AFFÄRSRESAN. Jag blev oerhört fint mottagen av alla rotarianer som lyssnade intresserat och uppmärksamt. Vi pratade om hur viktig AFFÄRSRESAN är för företagandet i bygden och hur vi alla behöver göra denna både mentala och praktiska förflyttning av vår inställning, våra visioner och vår kunskap. För att utvecklas och för att i slutändan överleva. Men vi pratade också om hur vi måste riva osynliga murar och barriärer mellan olika grupper i samhället för att verkligen lyckas. Att företagandet varken kan eller bör ses som en isolerad företeelse. Särskilt uppehöll vi oss vid två punkter på AFFÄRSRESANS digra program: Örkelljunga Träffas och mentorsbanken.
Örkelljunga Träffas är den stora träffen för, av och med alla i Örkelljungatrakten som går av stapeln lördag 11 november. Där träffas näringslivet, föreningarna, skolan, kommunala instanser av olika slag och alla – ALLA – som bor här. För att lära känna varandra lite bättre och för att på så sätt skapa förutsättningar för att Örkelljungabygden ska utvecklas. Med våra ledord inkludering, samverkan och interaktivitet för ögonen ska vi nog lyckas =)
Mentorsbanken har länge funnits på företagarnas önskelista och just Rotary är ju en enorm källa till kunskap och erfarenhet, varför det kändes naturligt att ta upp ämnet. För oavsett om man ser det ur ett företagar-, ledarskaps- eller samhälleligt perspektiv så finns mycket att vinna på att vi lär av varandra. Vi ska bara ta oss tid att mötas. (Planerna har, hur som helst, börjat smidas och har du själv någon input eller vill vara delaktig får du mer än gärna kontakta oss.)
Under lunchen fick jag äran att sitta med självaste presidenten, Henrik Hammar.
Lunchen, ja! Hur god som helst! Jag har ätit på Strandhem en gång tidigare. Då serverades Flygande Jakob, en rätt som jag, helt ärligt, inte är särskilt förtjust i. Men denna version var den godaste jag någonsin smakat. Och dagens revbensspjäll gick inte heller av för hackor. Hur mycket goda smaker som helst! Och som att det inte räckte fick vi kalvdans till efterrätt.
Kalvdans* är en nästan bortglömd efterrätt som bara de med goda kontakter med någon mjölkbonde har lyxen att smaka. Visste ni förresten att det bara finns två mjölkbönder kvar i Örkelljunga? Utan att överhuvudtaget vara insatt i jordbrukets realiteter kan jag ändå utan vidare konstatera att det är väldigt synd. Men ”kalvadansen” – den var jättegod!
* Jag lyckades inte få med mig Strandhems recept på kalvdans, så länken leder till Ernst Kirchsteigers variant
Comments